expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

onsdag 20 februari 2013

Dagens Bild "Söta familjen!"


DAGENS BILD
"Söta familjen!"
*
Min allra största glädje är min familj, min närmaste familj!
Min underbara, hjälpsamma, kärleksfulla och omtänksamma man!
Lilla stumpan är bara för härlig! Att det skulle vara sån glädje att
få henne visste jag inte! Hon är den sötaste, vackraste lilla
tjej och jag bara älskar henne över allting annat.
Det går inte en dag utan att hon muntrar upp mig,
ler, pussas och är valpigt lekfull! Nu är hon 20 månader.
Och så är det lilla gubben! Snart blir han 16 år i mars! 
Det märks att han är pensionär! han har följt med mig i ur och skur.
Föddes på en gård och gick ute första 1,5 året.
Han blev min på en gång.
Sen var det ett antal år han fick nöja sig med att vara inne
men så nu de senaste 6 år har vi haft möjligheter att låta
honom gå ute och så kommer han in för att äta, sova och mysa lite.
Åhhh vad han älskar det!
Dem är min familj! Den familj som jag älskar högst och mest av allt!

Vill ni höra mer om familjen?
- Åhh, hur många är ni i familjen?
- Vi är fyra stycken!
- Och åldern på dem små?
- Ja, den yngsta är drygt 1,5 år och den äldsta fyller snart 16 år! Han är pensionär nu!
- Hahaha, som du säger! Nog för att tonårspojkar kan vara ena riktiga latmaskar men...Det är väldigt stor åldersskillnad! Var det en liten sladdis ni fick nu senast då?
- Njaa, på ett vis. Hon var ju fyra månader när hon kom till oss.
- Åhh, en liten flicka! Har ni adopterat henne?
- Nej, nej! Vi köpte henne! Vi har kontraktet och det hela på henne här.
- Ja, hum...hon kostar väl, ju inte naturligtvis men... vi vet ju att det kostar en hel del med resorna fram och tillbaka, det är inte billigt nuförtiden!

- Jovisst kostade hon! Men det är man beredd att ge för en renrasig sådan. Resorna fram och tillbaka är väl inte det värsta. Men du vet så ska det köpas en säng, matskålar, ett bra färskfoder.
- Men som du uttrycker dig lilla vän; en säng javisst det är klart att hon måste ha, men matskålar behöver du knappast tänka på ännu och färskfoder, jag så kan man ju naturligtvis kalla det, men du ammar väl?
-Nej, verkligen inte! Nog för att man gör mycket för dem, men där går gränsen! Det gjorde hennes andra mamma i 8 veckor så det räcker. En "Diva", väldigt mycket svart i henne!
- Men det var ju för väl att hon kom ifrån en sån diva! Och 8 veckor"... som att det skulle räcka!!! Och så hmm, färgad alltså. Ja, inte för att jag har fördomar...men det är ju väl att hon har kommit till dig då. Men det måste synas att hon är ...svart?
- Nja, hon har vissa partier här och där med mer svart i, och till det röda så blir det en väldigt vacker brun färg, skuggad som man brukar säga om det.
- Skuggad, heter det så numera?
- Ja, en skuggad sobel!
- Ja, naturligtvis är hon både sober och mörkbrun i hyn, det kan jag tänka mig!

- Hon har väldigt mycket vitt i sig också!
- Oj, hade mamman ihop det med någon turist? Man hör ju så mycket om sånt där nere eller ute?
- Nej då! Turist och turist! Han är sobel han med med mycket rött och vitt! Väldigt stilig! Älskar uteliv precis som mamman gör. Visst fick mamman åka upp till honom för "få till det", men sedan bar det ner igen efter ett par dagar, och sen dröjde det inte länge förrän magen putade.
- Usch, usch berätta inte mer om detta vilda leverne! Jag vill inte höra! Vad heter hon?
- Kajsa Kavat, men vi kallar henne bara Kajsa.
- Ja, naturligtvis, det förstår jag! Att hon sen kanske blir kavat är en annan sak, det vet man nog vem hon brås på!
- Det är hon väldigt mycket redan!
- Ja, ja, men det är ju lite rart förstås. Kajsa efter mamma!
- Nej Diva!

- Sluta nu att prata om den där...ja du vet nog vad jag menar!
- Sover hon bra om nätterna?
-Ja, det tycker jag! Tassar runt lite, dricker vatten, hoppar upp i sängen och ska sen pussas och slickas.
- Jo, det är allt fart i de små liven när de är över året!
- Hon har nästan bitit sönder allt. Både väggar, bord, stolar och kläder.
- Ja, när dem får tänder händer mycket! Dem blir rastlösa och vill bita på allting. Det kliar förstås i munnen!
Finns det möjlighet att få hälsa på tösen?
-Javisst, inga problem. Hon är ute i trädgården nu, men jag ska kalla på henne!
- Ligger hon och sover där?
- Nejdå, hon far runt som ett yrväder! Biter i rosorna, krafsar i jorden, och släpper ibland en liten skit i rabatten. Kajsa, kom in! Vi har besök!

- ???? Jag hör hennes små fötter springa, nu dyker hon upp snart...
- Kajsa kom nu! Och sitt fint!!! Här finns gottis!
- ??!!ZZ?XX??ZZ!!!???????
- Vofff, voff, voff!!! Slick, slick!
- Duktig flicka! Visst är hon fin?!

*
Jag lät min fantasi skena iväg
och kan bara föreställa mig vilka olika bilder
man har av vad en familj är, 
och vilka ens små sötnosar är.
Men vi är en familj som består av två vuxna
en collietik på drygt 1,5 år
och en norsk skogiskatt som snart blir 16 år!

Vi är en familj i allra högsta grad!
Vissa menar att man inte är en familj 
om man inte har några barn.
Jag skulle aldrig drömma om 
att lämna mina djur vind för våg
eller utan mat eller passning när så behövs.
Man vill göra det bästa för sina djur!
Man lever med dem, man tänker på dem
och när kissen inte kommer hem på ett dygn
så blir man allt lite orolig.
Dessa är verkligen våra små
som vi vill ge ett så fint liv det bara går
för en hund och en katt!
Dem är inte mindre än barn för oss!
Dem är kärnan i vår familj!
 Länge leve familjen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

TACK så jättemycket för ditt besök på min blogg och gensvaret på mitt inlägg!
Även några korta ord betyder så mycket för mig.
VÄLKOMMEN igen! :-)

html