Fortsättning med våridyll från Gällabjer. SPECIELLT till dig som inte längre kan ta dig dit!

Fortsättning med våridyll

 från Gällabjer.

*
Speciellt till dig som inte längre kan

ta dig ut i en vårskog.  
*
 Naturen är något av det finaste jag vet!
Vare sig jag är i en skog, eller står vid havet 

och tittar ut mot horisonten, eller sitter på en sten

på en vacker äng, så känner jag mig rik.
Rik över att jag får uppleva detta.
Betagen över den skönhet som är där.

Känner mig fri att känna

fri att bara vara

att få koppla av

och låta tankarna flyga dit dem vill
lyssna på fåglarnas kvittrande

och inse hur ensamt det skulle kännas utan dem

med naturen är jag aldrig ensam
Där kan jag fullt ut känna att jag lever
Njuta av blommornas doft

humlor som surrar

och göken som hoar i bakgrunden

Varje liten detalj i naturen är speciell
dem talar till mig på sitt eget språk

och får mig att titta djupare

Reflektera
Glädjas
Hoppas
Tro
Vila

Därför kan det kanske för en del

tyckas lite banalt att
visa en vissen tusensköna
en stock med tickor på
ett nyutslaget löv

men det skapar en slags tillhörighet
att detta är en gåva till mig
som jag kan få glädja mig över
Och tycker jag att det är en vacker gåva
så tycker säkert fler detsamma.
Först när man inte längre har möjlighet

att uppleva och vara i det man älskar
så erfar man med sorg, vad man förlorat.

Därför skulle jag vilja tillägna dessa bilder
till alla dem som av en eller annan anledning

inte har möjlighet att få uppleva detta längre.
Därför lägger jag ut mossklädda stubbar
stockar på tork
Ett nyutslaget boklöv som solen silar igenom.
Både visset och prunkande hör samman 

och bildar en enhet som är livet.

 En skogsviol som lyser blå i gräset fångar min uppmärksamhet

 Jag böjer mig ner för att känna om den doftar. 

Nej, inte denna.

 En nyutslagen bokgren ser välkomnande

ut på andra sidan av trätrappan in i hagen

 Stigen kantas av vitsippor som leder mig vidare

 Mitt bland alla vita sippor fångar 

en rosa sippa min uppmärksamhet

 En sälgkvist har slagit ut och 

de ludna knopparna är nu spretiga tussar

 På en annan kvist växer början till nya löv fram

 Kabbelekor lyser inbjudande i små grupper

 Upps, vad är detta? Ett träd i luften?
Okej, vilande mot ett annat träds starka grenar

 Sipprande vatten som rinner igenom vitsippelandskapet i skogen

 Höga träd med tickor på stammarna. Hur många inhyser dem?
Det måste vara skogens skyskrapor detta.

 Grönska utanför de boningarna också

 Tickan ser ut som ett konstverk, en snäcka, lager på lager...

 En harsyra som blommar med små pytteskära blommor

 Tjusigt mönstrade

 I hagen ligger gamla grenar som fällts till marken

i något oväder

 Den blir en tacksam bänk för en vandrare som vill pausa lite

 En bit stock ligger lite längre bort

 Maskrosorna som är både älskade 

och hatade beroende på var de står.

 Skogens minsta blommor i samspråk

 I färgglada kläder

 Tusenskönan som är en liten mindre
version av en prästkrage. Vacker i det lilla formatet.

 Slånbärsblommor som vilar mot en mossig sten

 Äppelträdsblomma som slagit ut

 Och några som inte hunnit så långt ännu

 Fler träd som blommar

 Vår Kajsa njuter av skogen lika mycket som jag gör

 Där är ju så mycket att upptäcka och många härliga dofter

 Vad är väl ljuvligare än att fika i en maskrosblommande hage?

 Ett visset papperstunt löv fångar min uppmärksamhet

 Samtidigt med att ett humla 

sätter sig på maskrosen precis intill mig.

 En annan pytteblomma hälsar också...

 Vissna löv ÄR vackra!

 Vackert hoprullade

 och med en fascinerande struktur. Varje liten bladnerv syns.
Jag tänker att så tunn och skör är min hud också

 Några grässtrån sida vid sida

 Tussilagon finner skuga hos maskrosbladet

 Fler blomsterknoppar väntar på att slå ut.

 Och fläderns blommor är där redan men ska växa till sig

 Törnen finns i varje paradis

 Nyutslaget löv som skimrar i bladen

 

En maskros som gjort sitt men likväl ser ut som en

prima ballerina

 En djupröd färg av gamla löv lockar mig att gå vidare

 Kajsa har hittat det hon tycker bäst om: Pinnar!

 En liten mask har redan kalasat på det nyutslagna boklövet

 Det är som att man går genom gröna valv

 I mossan spirar det också

 En gammal gren böjer sig elegant mot enen 

och bildar en vacker portal

 Mer bebyggelse...

 Jag älskar dig! Ett tydligt budskap.

 Jag är barnsligt förtjust i dessa

medan andra nyser bara dem ser dem.

 Vid trädets fot smyckar vitsipporna

 Ett boklöv men vad är det månne för hängen?
Inte visste jag att dem blommar...?

 Stigen snirklar sig fram, dekorerad av vitsippor vid sidorna

 Kajsa ligger ner och väntar på att matte ska komma, när

hon först försäkrat sig om att jag är på väg.

En naturens träskulptur visar lite skira delar också.

 Ett gammalt träd omges av nya friska löv

 Här är jag redo att slå mig ner.
Det ser så vilsamt och inbjudande ut.

 Utanför hagen ligger stockar av fallna/fällda träd på torkning

 Nya röda färgglada skott pryder i mossan

 Varje år tar jag alltid ett nyutslaget boklöv och äter. 

Det är friskt syrligt så länge dem är späda.

 En liten paus bland vitsipporna kanske?

Våren välkomnar med en skir gardin i ljusgrönt.

Fler bilder från promenaden finner du i inlägget för ett par dagar sedan.
Du hittar dit genom denna länken:

http://livsluft2.blogspot.se/2013/05/dagens-foto-i-eftermiddags-var-vi-pa.html

Till slut denna söndagsafton 

önskar jag er alla en fin och ny vecka!