expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

torsdag 8 maj 2014

Leva och uppleva, trots allt!


Nu var det tredje året jag satt mig för 
att verkligen få en bild med ett "hav" av vitsippor på.
Jag har fotat vitsippor förra året, men ingen bild
där det är ett stort fält med bara vitsippor.
Blev det så? 
Nix, för detta år ville inte kroppen ta mig ut i tid
för att kunna fota. Så kan det vara.
Så kanske nästa vår istället? 

Det blev dock en bild på en liten dunge vitsippor, 
belysta av solen och även om jag bara såg dem bakifrån 
så föreställde jag mig hur dem njöt 
av att känna den varma solen mot sina kronblad 
och hur det gjorde att de lyste vitare än någonsin! 
Den ljumma vinden fick dem att vaja
som om de dansade av glädje!
Baksidan av dem var lika vacker 
även om de hade sina skönhetsfläckar
 men är det inte så livet är? 

Vi föds inte perfekta in i ett retuscherat liv och värld
 och vi är dem vi är med både förmågor och brister,
 men att få LEVA o UPPLEVA de goda stunderna
 är värt allt o hjälper mig igenom den tuffa vardagen. 
Livet är fantastiskt, oavsett!!!

Och detta fick jag påminna mig själv om idag
när jag muttrande över regnet och den uteblivna solen, 
och att jag behöver slänga ut fröer i rabatten nu
för att få några sommarblommor,
men att det inte går om det ideliga regnandet hela tiden
smattrar mot jorden och bildar små pölar
vari fröna skulle ligga och plaska
för att sedan växa upp likt tuvor
på ett övergivet sommarställe.

Och att jag inte haft råd att klippa håret
sedan september månad, därför att
Försäkringskassan inte bedömer mig vara sjuk
och därmed inte vill ge mig ersättning,
trots dygnet runt-sängläge, smärtor och symtom
från alla de stora systemen i kroppen.
500 kr är mycket för en klippning, när man inte har någonting
och att bo i en stor stad är inte billigt.
Å andra sidan kommer jag ju inte utanför mitt hem
så ofta att så många hinner se eländet.

Eller att det idag är den 4:e i raden
när kroppen straffar mig för att jag fick några
timmars härlig gemenskap med en kär vän
jag inte hade träffat på snart ett år.
Men vi hade skoj, och det påminner jag mig om nu.

Liksom den vackra dungen av vitsippor jag såg 
för ett par veckor sedan, trots att jag inte fick
bilden med ett hav av vitsippor som jag egentligen
hade önskat mig. Dungen var vacker nog!

Det är så viktigt att påminna mig själv om dessa goda stunder,
för annars går det inte att leva med en sjukdom som ME.
För jag vill leva, även om det känns som att jag bara gör det
väldigt få och små stunder med denna sjukdom.
Men ändå, jag LEVER och jag njuter för fullt
i de ögonblick som är goda.
Och kan fortsätta göra det efteråt
med hjälp av mina foton.
Jag önskar er var och en att få njuta av goda ögonblick
var än ni är eller hur ni har det denna dag.
Det finns alltid små guldkorn att upptäcka
och bevara i sitt hjärta och kunna plocka fram
 när man som bäst behöver dem.





3 kommentarer:

  1. Härligt att få njuta av dina vackra bilder.Synd att du ska behöva vara sängliggande så mycket,tänker på dig och ger dig en varm kram.Ulrika

    SvaraRadera
  2. Love your blog dear, hope we can share our inspiration!
    Olympia

    SvaraRadera
  3. Αfter checking out a number oof the blog articles on your website,
    I honestly like your technique οf writing a blog.

    I booқ-marked it to my bookmark webpage list andd will be checking back in the near future.
    Plеase visit myy web site as well and let me knoіw Һow you feel.


    Here is my ρage buy Real twitter followers targeted

    SvaraRadera

TACK så jättemycket för ditt besök på min blogg och gensvaret på mitt inlägg!
Även några korta ord betyder så mycket för mig.
VÄLKOMMEN igen! :-)

html